Feeds:
Inlägg
Kommentarer

… här skrivs ju varken frekvent eller värst urförligt längre. Jag vet inte, känns som om bloggandet kanske tjänat sitt syfte. Behöver jag verkligen slänga ut fakta om livet här, i hopp om att någon ska läsa och ge sitt ”godkännande”.  Njae, behöver inte den bekräftelsen fast visst är tanken på att någon ska läsa fortfarande lite kittlande.

Livet fullt av längtan ja. Längtan efter semester, efter bättre väder, efter resan till Luleå, efter svärmor, efter de norrbottniska ljusa nätterna, efter dagar i Stockholm med älskling, efter att få komma hem igen, sova länge, busa och leka med katterna och bara vara.

 

Annonser

Snart 41

Tänk vilken härlig påsk vi har i år. Massa dagar lediga… och solen verkligen gassar från en blå himmel. Balkongen har invigts för säsongen, och jag hade premiär med kokkaffe i högsta hugg. Det är något speciellt med kokkaffe. Så gott och så basic på ett härligt sätt.
image

Inte värst av den mer traditionella påskmaten har ätits. Igår valde vi pepparbiff och rotsaksgratäng med rött vin. Behöver jag säga att jag sov gott sedan. Oj oj, fru Ek tog en tantvila på två timmar.
image

Äntligen har vi gjort iordning mina ringar. Nästan två år har jag varit utan dem. Jag har saknat dem varje dag. Jag krympte dem från stl 67 til stl 59. De är nästan stora, och jag hoppas jag blir varm om händerna snart så att de sitter som de ska. Sedan förra året har jag märkt att jag frysen konstant. Baksida? Ja skoja inte…
image

Lunch med sköna bönor har hunnits med. Raringar. Jag tyckte ni skötte er exemplariskt. Båda två. 😉
image

Fått fina teckningar av Anneli. Tack vännen!
image

Den här bruttan tog jag hand om lite extra några veckor. Den här kvällen var det pannkaksmiddag, kaffe och marsipanägg och ”Love Actually” Jaa vi tjöt och njöt iklädda mjukisbrallor och sovknuten på plats. Underbar fredag!
image

Svingen har testats…
image

… och på det stora mår jag bra. Sliten, men glad och nöjd med tillvaron.
image

<a href=”http://www.bloglovin.com/blog/3285887/?claim=y2cd8awgg6k”>Följ min blogg med Bloglovin</a>

…och plötsligt infann sig skrivlusten. Förra uppdateringen i somras, så vad har hänt… ja livet har liksom kommit emellan och jag har haft fullt upp att leva. Det är härligt.

Sist längtade jag efter semester och var ganska ny på jobbet. Nu längtar jag förvisso efter långledigt, men är inte ny på jobbet längre och vikariatet börjar gå mot sitt slut. Jag vet ingenting om framtiden, och på sätt och vis är det ganska skönt. Visst, det är tryggt och bra med en tillsvidareanställning, och det är vad jag vill ha. Men om nu inte blir så, så tänker
jag göra det bästa av det. Jag vill inte gräva ned mig för det.

Jag har jobbat så hårt sedan sist, lagt ned så oändligt många timmar på det. Ställt upp både här och där. Själv tycker jag att jag har gjort ett himla bra jobb. Jag känner mig stolt över det, vad som än händer. Det kan ingen ta ifrån mig. Jag har betalat ett högt pris. Jag är trött. Jag är sliten, och jag har inte tagit hand om mig fullt ut. Det är väl det som står på agendan nu.

På tv:n visas just nu Vasaloppet. Ärligt talat, det där med skidåkning är verkligen ingenting för mig. Hur fasen kan man komma på tanken att slita med det där i hur många timmar som helt? Jag är ingen friluftsmänniska – alls. Tillrättalagda golfbanor, mjaa, möjligen men det där med skidor. Nej tack.

Efter operationen och årskontrollen av densamma, mår jag bra. Jag har fått okej, kallas normalviktig och behöver inte gå ner mer om jag inte vill. Det vill jag inte. Men det gör jag. Kroppen bestämmer ju liksom själv. Dryga 60 kg har jag tappat. Jag är friskare. Jag mår bra. Jag har minskat risker och jag är stolt över mig själv. Det är faktiskt så enkelt. Jag struntar i utseendet, det slappa skinnet eller möjligheten till att handla kläder på vanliga butiker. Jag tycker inte jag är snyggare eller bättre för att jag gått ned i vikt. Jag strävar efter att vara precis samma kvinna som innan, en glad och omtänksam medmänniska. Jag ÄR samma kvinna, jag vill inte ändra mig. Och om jag gör – säg för fasen till mig!

Jag och min lilla familj, maken och katterna, mår fint. Vi har det bra här i vårt lilla råttbo. Home is where the heart is. Vårt hjärta är här.

Funderar på om det här med bloggen är något för mig? Om jag ska låta den vara, börja om eller lägga ned. Den som lever får se…

För nu, allt gott.
//Hellen

2013-07-07 14.38.51

2013-07-09 11.03.17Sliten. Det är nog rätt ord för hur jag känner mig och mår. Jag är sliten. En och en halv vecka kvar till semester. Och jag går verkligen på ångorna av reserven. Det går. Men det är oxå allt. Det ska bli såå skönt att få vila.

Snaaart semester.

image

Bara veckor kvar. Ska bli sköönt.

Köpenhamn

image

Vi har alltså i helgen som var, spenderat vår tid i Köpenhamn. Vilken stad det är! Vackert och avslappnat. En väldigt kontinental känsla tycker jag.

image

Vårt resesällskap var Sandra och hennes Jörgen. Trevliga, rara, fina, avslappnade människor som jag är väldigt glad finns i mitt liv. De förgyller både vardag och fest. Härligt. Jag tycker om er!

image

Jörgen tog med mig upp i Snurretoppen! Eller om det var jag som tog med honom? Jag vet inte, men läskigt som satan var det och mallig som få är jag att jag faktiskt vågade mig upp. Whiiii!

image

Jörgen blev dålig, och låg inne på hotellet hela lördagen. Kraken! MEn vi tog hand om Sandra på bästa sätt – tror jag? Långa prommisar i vackra omgivningar. God mat och gott fika.

image

Vi försökte hitta nåt ställe som ”Mat-Niklas” hade med i sitt program i vintras. Micheller… nå ölställe. Vi hittade sådär kan jag säga.

image

Fina bilder togs både här och där…

image

… på oss alla tre…

image

Frammåt sena kvällen ville Sandra hem till sin sjukling, så jag och Patrik avslutade kvällen på en vinbar i en trevlig gränd.

image

Jag är så glad och nöjd med vår helg. Patrik planerar att åka tillbaka i höst. Jag tänker att jag hänger med! 🙂

image